• Huvudsponsorer

Tor 28 Sep  (1 match)
Lör 30 Sep  (1 match)
Tor 05 Okt  (1 match)
Lör 07 Okt  (1 match)
Tor 12 Okt  (1 match)
Tis 17 Okt  (1 match)
Tor 19 Okt  (1 match)
Lör 21 Okt  (1 match)
Tis 24 Okt  (1 match)
Tor 26 Okt  (1 match)
Lör 28 Okt  (1 match)
Tor 02 Nov  (1 match)
Tis 14 Nov  (1 match)
Tor 16 Nov  (1 match)
Lör 18 Nov  (1 match)
Tis 21 Nov  (1 match)
Tor 23 Nov  (1 match)
Lör 25 Nov  (1 match)
Tor 30 Nov  (1 match)
Lör 02 Dec  (1 match)
Tor 07 Dec  (1 match)
Lör 09 Dec  (1 match)
Tis 19 Dec  (1 match)
Tor 21 Dec  (1 match)
Tis 26 Dec  (1 match)
Tor 28 Dec  (1 match)
Lör 30 Dec  (1 match)
Tis 02 Jan  (1 match)
Tor 04 Jan  (1 match)

Vägen till Luleå Hockey - Rebecca Stenberg

5 juli 2017 15:20
DAM

Hon startade sin karriär i Piteå, hon har ett JVM-brons och två SM-guld på meritlistan. Det här är vägen till Luleå Hockey för Rebecca Stenberg.


– Jag tror jag var fem år när jag började med hockey, och det var i Piteå allt startade. Där spelade jag med killar i samma ålder. Jag spelade med samma lag fram till jag var 12 år, och sista säsongen med grabbarna lirade jag även med damlaget, så det blev mycket hockey den säsongen. Året efter så gick jag över till att bara spela med tjejer, jag minns att det var en lite jobbig förändring då jag ju växt upp med och spelat så länge med samma gäng. Men samtidigt kändes det som ett naturligt steg att ta då grabbarna börjat växa ifrån mig.

– Mitt bästa hockeyminne från tiden med killarna måste vara då vi vann en stor cup i Kalix. Vi mötte Kiruna i finalen och jag fick även göra mål, så det är en upplevelse jag aldrig lär glömma. Jag minns då jag åkte bil med mamma och pappa på väg till finalen att jag blev jättesur på dem då de sa att vi skulle vara nöjda över att ha nått final.” Vadå!?”, sa jag, ” vi ska ju vinna också!” Så vinnarskallen fanns redan då jag var liten. Pappa spelade fotboll på hög nivå och det är nog honom jag fått tävlingsinstinkten ifrån, jag är väldigt lik honom i det mesta faktiskt. Mamma och pappa har alltid ställt upp för mig och det är en stor anledning till att jag faktiskt blivit framgångsrik.

Började spela damhockey.

– När jag var 13 år gick jag som sagt över till att spela med tjejer i division ett som då var högsta serien, damhockeyn var då inte rikstäckande så vi mötte olika lag från norra Sverige. Jag spelade fotboll fram till dess att jag var 15 år, men i takt med att jag blev äldre och ville satsa mer så fanns det bara tid för en sport och då föll valet på hockeyn och det blev mer seriöst för varje år som gick. Jag minns att jag tyckte det var jättekul att få börja spela med tjejer även om jag saknade grabbarna.

Gjorde tre mål i JVM-bronsmatch.

– 2010 spelade jag JVM i Chicago, och det var en riktigt häftig upplevelse. Det gick väldigt bra både för laget och för mig själv. Vi knep bronset och jag lyckades göra tre mål i bronsmatchen, så det är ett minne jag bär med mig resten av livet. Sen har det blivit en del matcher med Damkronorna genom åren, det är alltid en stolthet att få representera Sverige och att bli uttagen i landslaget är något jag alltid strävar efter. Jag har haft lite olika och annorlunda roller under åren i landslaget jämfört med vad jag haft i mina klubblag, men det är en bra erfarenhet att ta med sig.

Spel i Riksserien.

– Riksserien bildades inte förrän 2008 och först 2010 gick vi upp dit, då var jag 18 år. Jag minns att vi förlorade kvalet mot Hanhals men vi fick deras plats då de inte hade möjlighet att spela i Riksserien. Det blev sen fem säsonger med MSSK i Riksserien, jag hade en jättebra tid med det laget. Det var stor åldersskillnad och vi hade många äldre spelare som tog hand om oss unga på ett väldigt bra sätt. Jag har för övrigt alltid haft turen att varit i bra grupper, ända sen jag spelade med grabbarna och fram till och med där jag är nu har jag blivit väl omhändertagen. Bästa hockeyminnena från tiden med MSSK är de två gångerna vi lyckades ta oss till semifinal, vi var ju lite underdogs då vi gick in i slutspelet men lyckades skrälla, vilket såklart var roligt.

Luleå Hockey/MSSK.

– MSSK blev sen Luleå Hockey/MSSK, min pappa var väldigt delaktig i processen så för mig kom det inte som någon chock eller överraskning. Det kändes väldigt spännande och ett naturligt steg att ta för att utveckla damhockeyn ytterligare och självklart ville jag hoppa på det tåget. Första året med LHF/MSSK kunde ju knappast bli bättre, allt verkligen bara flöt på. Vi kände direkt att vi fick alla med oss på resan och fansen ställde upp direkt. Vi var ju inte bortskämda att spela inför en klack och så mycket publik och det var såklart jätteroligt att få göra det. Vi förlorade första finalmatchen men vi kände i laget att vi var säkra att vi skulle vända på steken, mycket på grund av att vi vet att inget lag tycker det är roligt att komma upp till Luleå och trycket som är här. Känslan då guldet säkrades är svårt att beskriva, en enorm lycka såklart och ett av mina bästa hockeyminnen någonsin.

Flyttade till Stockholm.

– Säsongen efter blev det flytt till Stockholm och spel med Djurgården. Jag fick ett bra erbjudande samtidigt som jag ville testa på något nytt då jag bott och spelat hockey i Norrbotten hela mitt liv. Det var ett bra beslut och jag har lärt mig väldigt mycket under året, både hockeymässigt och framförallt som människa. Vi hade ett starkt lag som klarade av att hantera de motgångar vi mötte under säsongens gång för att sen vara som bäst i slutspelet, och att det blev guld andra året i rad för mig var såklart otroligt kul.

Tillbaka till Norrbotten.

– Jag ville ha de absolut bästa förutsättningarna att träna och utvecklas som hockeyspelare och det kände jag att jag fick i kontraktserbjudandet från Luleå Hockey/MSSK. Jag tycker att jag har haft en bra utvecklingskurva under min karriär, det tar ganska lång tid att bygga upp fysiken och det är något jag jobbat mycket med de sista åren. Sen arbetar jag alltid på att finslipa de saker jag är mindre bra på, och jobbar för att ytterligare utveckla det jag är bra på. Målsättningarna närmsta tiden är såklart att vinna SM-guld igen och att ta en plats i OS-truppen.