Vägen till LHF: Anton Toolanen

- Jag var fem år då jag började spela hockey. Jag minns att jag började samtidigt som Jonatan Harju och att det var Åke Harju som drog med oss till ishallen i Övertorneå. Vi spelade då med de som var ett år äldre än oss. Jag spelade i Övertorneå tills jag hade gått ut åttan. Jag minns att vi hade ett riktigt bra lag, trots att vi ofta var väldigt få spelare på matcherna så vann vi de flesta. Men det var bara roligt att vi inte var så många, man fick ju spela mycket då. Mina föräldrar har alltid ställt upp för mig med skjuts, mat och så vidare. Pappa är ju väldigt hockeyintresserad så än idag ser han de flesta matcherna på plats även om vi spelar långt hemifrån.

Flyttade till Luleå med systern.

- Jag flyttade till Luleå efter jag hade gått ut åttan och började då spela med U16-laget. Jag flyttade tillsammans med min syster till staden, så jag fick bo med henne i ett år. Det hjälpte såklart till mycket, hon fick diska lite extra under den tiden. Första året i Luleå var rätt jobbigt, jag blev uttagen till TV-Pucken men bara två dagar före turneringen skulle börja bröt jag nyckelbenet. Men jag kom tillbaka och avslutade säsongen i U16 bra, jag fick även spela några matcher med J18 det året. Säsongen efter det kom jag in på hockeygymnasiet och spelade med J18-laget, och det gick riktigt bra, jag fick även spela tre matcher med J20-laget där jag gjorde två poäng. Nästa säsong spelade jag med J20 och även där tycker jag att det gick bra för mig. Det har fortsatt att gå bra för mig denna säsong, jag känner att jag verkligen har utvecklats på ett bra sätt.

Fick göra SHL-Debut.

- Det var vid julen, jag var hos mina kusiner i Skellefteå eftersom vi hade ett litet uppehåll med J20. Tränarna sa att jag eventuellt skulle spela i en bortamatch mot Färjestad och att de skulle höra av sig före klockan 10 dagen innan resan. Jag hörde inget från dem så jag trodde inte att det skulle bli något. Men morgonen efter så väckte min kusins mamma mig, pratandes med min pappa i telefonen. Då hade tränarna ringt min pappa eftersom jag inte svarade och de ville att jag skulle följa med på resan till Karlstad. Jag blev såklart oerhört glad men också fruktansvärt nervös. I början av matchen var jag väldigt nervös, man ville inte göra bort sig. Men nu har jag fått spela några matcher och kan lämna nervositeten bakom mig och ta för mig mer och mer, jag kan spela mitt eget spel. Det har gått bra de matcher jag spelat med A-laget och jag trivs jättebra i föreningen och även i staden som är fin och mysig.

Landslagsdebut

- Jag hade inte en enda tanke på att jag skulle bli uttagen till landslaget. Vi hade precis käkat med laget och skulle resa till Timrå för att spela match med J20, då kom Linus Nässén fram till mig och sa att jag hade blivit uttagen till landslaget. Jag trodde först att han drev med mig men det visade sig att det var sant, han hade sett det på nätet. Det var självklart hur kul som helst, att ta på sig landlagströjan är ju något man verkligen har drömt om. Jag tycker det gick bra i turneringen som jag var med i, det gick bättre och bättre för varje match. Mitt mål de närmsta åren är att försöka ta en plats i A-laget och drömmen är såklart att någon gång i framtiden få spela i NHL.