Vägen till LHF: Filip Gustavsson

Publicerad: 4 min läsning

Från uterinken i Kågedalen till SHL-debut. Det här är vägen till Luleå Hockey för Filip Gustavsson.

- Det är nog på grund av pappa som jag började spela hockey. Han spelade när jag var liten så jag såg alltid hans matcher och var sen med honom i omklädningsrummet efteråt. Jag började björnligan i Skellefteå där jag spelade ett år. Sedan spelade jag några säsonger i Kågendalen med pappa som tränare. Jag började som utespelare men stod allt oftare i mål ju längre tiden gick. Jag var lite tveksam om jag verkligen ville vara målvakt så i mina två sista år i Kågedalen spelade jag målvakt i 97-98 kullen och utespelare i 99-00 kullen där min pappa var tränare. Vi hade en stor hall i vårt hus där vi alltid hade ett mål, jag stod oftast i mål och pappa fick skjuta. Han ville nog inte riktigt att jag skulle bli målvakt så han började skjuta hårdare och hårdare, och till slut stod jag där i målet med tre par jackor. Men idag är han nog glad att jag var envis och valde att bli målvakt. Det var ju ganska speciellt att spela i Kågedalen eftersom vi spelade på en uterink, så där har man många minnen. Mina föräldrar har alltid stöttat mig, pappa har väl skjutsat mig mest eftersom han varit min tränare i Kågedalen och när jag spelade i Skellefteå såg han ofta träningarna. Vi pratade mycket om saker jag kunde förbättra på vägen hem från träningarna. Även min morfar har alltid ställt upp de gånger det har behövts.

Bestämde sig för att bli målvakt.

- Jag bestämde mig till slut för att bli målvakt och började spela i Skellefteå igen, jag tror att det var med U12-laget. Jag spelade med det laget i två säsonger och var sen med i en try-out till U15-laget som då var en årskull över mig, men jag lyckades komma med i det laget. Jag spelade då U15 och U16 med de som var ett år äldre än mig. Jag fick även börja spela i J18-laget med de som var ett år äldre.

Vann TV-Pucken.

Jag fick spela TV-Pucken för Västerbotten två gånger, det var riktigt häftigt att bli uttagen eftersom jag var ett år yngre än de flesta. Första året var dock mest för att se och lära, men vi åkte ut i kvartsfinalen mot Norrbotten så jag fick spela två placeringsmatcher. Året efter var det mitt år, vi tog oss vidare från ett väldigt tufft gruppspel där vi vann en avgörande match mot Norrbotten. Vi var inte direkt favoriter att vinna men vi vann kvartsfinalen mot topptippade Småland, semifinalen mot Stockholm Syd och sen även finalen mot Västergötland. Det var otroligt häftigt att vinna TV-Pucken, något som jag aldrig kommer att glömma.

Uttagen till landslaget.

- Först blev jag uttagen till några regionalläger med U16-spelare i Härnösand för spelare i norra Sverige, det gick bra där så jag gick vidare till ett elitläger för hela Sverige där vi var fyra målvakter. Även där tyckte jag att det gick bra. Tränarna ropade sen upp vilka som kommit vidare till U16-landslaget och mitt namn var med, det var såklart enormt kul men även en stor lättnad eftersom man så gärna ville komma med. Jag har sen fått äran att representera landslaget de senaste åren vilket är jätteroligt, jag tycker det har gått väldigt bra för mig. Det jag minns mest var när jag spelade i U17-landslaget och vi tog brons i det inofficiella U17-VM, det var riktigt roligt.

Flyttade till Luleå.

- Jag skulle välja hockeygymnasium så jag besökte Luleå och jag tyckte att de hade den bästa utbildningen för just mig så därför blev det flytt till Luleå. Hockeymässigt gick den första säsongen i Luleå okey, det blev mycket teknikträning. Vi gick inte till slutspel med J18-laget och de matcher jag spelade med J20 hade jag det tungt, det gick inte så bra som jag hade hoppats och hela laget hade det rätt jobbigt just då. Att flytta är ju ganska speciellt men längtan hem var inte så stor, jag hade ju lagkamrater ifall det var något. Det svåra var väl att ta hand om sig själv. Laga mat, diska, lägga sig i tid, kliva upp och ta sig till skolan och så vidare och det har jag till viss del problem med än idag.

Debuterade i SHL.

- Gusten Törnqvist ringde faktiskt mig då jag var i skolan och frågade om jag var redo att spela match mot HV71 dagen efter. Man blev ju såklart lite nervös då och var det ett tag men då väl matchen startade släppte det. Det var en riktigt häftig upplevelse, jag tycker det har gått bra de chanser jag har fått i SHL. Mitt mål nu den närmsta tiden är att försöka ta en plats i U18-VM och senare även ta en plats i Luleå Hockeys  A-lag. Drömmen i framtiden är att få spela i NHL och vinna Stanley Cup.

 

LHF Kommunikation Andreas Joanson