Vägen till LHF: Brendan Mikkelson

- Det är lite oklart vad som gjorde att jag började spela hockey där hemma i Regina, Saskatchewan när jag bara var 4-5 år gammal. Men jag är säker på att det var min pappa – Bill Mikkelson, som spelat 147 NHL-matcher (LA Kings, NY Islanders och Washington Capitals) – som satte på mig skridskorna och gav mig en klubba att spela med.

- I början var det mest att vi spelade på naturis ute på sjön, men även att jag deltog en del i organiserad ungdomsverksamhet. Sedan när jag var sju år flyttade familjen till St Albert, Alberta där jag bodde och spelade hockey till dess jag flyttade till Portland för att spela i WHL som 16-åring.

- Bland dom starkaste minnena från den första tiden med hockeyn var alla gånger man fick klättra genom enorma snöhögar för att komma till rinken bakom huset. I Regina kunde det vara enorma snöstormar som gjorde att snön drog ihop till jättehöga drivor som man fick kämpa sig igenom.

- Ett annat starkt minne var alla våra morgonträningar. På en del ställen i Kanada börjar man nämligen boka in träningstider i hallarna redan från kl 06.00, vilket innebar att man fick kliva upp runt 04.30-05.00 på morgonen för att göra sig i ordning och då var det verkligen både mörkt och kallt innan man vaknade till ordentligt.

Det var inte bara hockey som gällde för Brendan under uppväxten

- Jag älskade all idrott så jag testade på i stort sett allt jag kom åt och mina föräldrar tyckte det var bra att jag skulle hålla på med olika idrotter under olika delar av året. Så det har förutom hockeyn blivit mycket fotboll, basket, volleyboll och lacrosse + att jag spelade en hel del golf.

- I början var vi ofta på uterinkarna och tränade extra och spelade för att det var kul – sen i takt med att man blev äldre och det blev mer allvar med hockeyn så blev det att man oftast bara hann med lagträningarna.

- Det var ett stort steg för mig när jag tog en plats i Portland Winter Hawks som 16-åring och därifrån via U17 och U18 tog mig fram emot NHL-draften. Och när jag fick chansen att spela J18-VM för Kanada så var det verkligen en ögonöppnare. Först och främst att för första gången resa över Atlanten och se Europa – men också att få känna på hur hockeyn spelas i olika länder och få lära sig lite av det.

- När man sedan åker på sin första NHL-camp så är man inte alls säker på hur det kommer vara. Men att komma dit och se att man numera spelar mot vuxna män och att en del av dem till och med är bland dem som man sett upp till under sin ungdom – det är ruggigt stort. Där i början gick det mycket energi på att förbereda sig för draften – men ganska snart inser man att det är då som arbetet verkligen börjar och även om man inte blivit draftad så är det så som allt börjar och vad som faktiskt räknas.

- En av de bästa delarna med hockeyn och samtidigt de jobbigaste har varit att spela på så många ställen. Det har varit många både upp- och nedflyttningar som jag varit med om i min karriär. Genom att spela för Anaheim, Calgary och Tampa Bay har jag fått möjligheten att uppleva hockey på tre verkligt olika ställen och alla har varit fantastiska. Nedflyttningarna till farmarlagen har varit tuffa att ta, men samtidigt hade de varit väldigt lärorika och hjälper en att inse hur hårt och smart man behöver jobba för att nå dit man vill. Man lär sig en väldig massa om sig själv och att fundera över hur man skall bli bättre. Dessutom innebar AHL mycket speltid och fortsatt utveckling. Och jag kommer för alltid att komma ihåg första gången jag blev uppkallad till NHL.

Under lockouten fick Mikkelson testa på Sverige

- Jag minns tiden i Sverige som jättebra och jag har bara positiva minnen. Alla var så vänliga mot mig, lagkamraterna, tränarna och alla andra som brydde sig om oss i Västerås. Jag kommer ihåg Jocke Fagervall som en väldigt passionerad coach som älskar sporten och som vill det bästa för sina spelare. Det är klart att det spelade in att jag kände till honom och kanske framför allt att han kände till mig när jag valde var jag skulle spela kommande säsong. Så förhoppningsvis kan det underlätta övergången till SHL för mig.

- De två senaste säsongerna har varit fantastiska för mig i AHL. Jag har fått spela i två organisationer som trott på att vinna matcher och att utveckla spelare. För man behöver kontinuerligt utveckla sig själv för att göra laget och sig själv bättre. Att jag även förväntades ta en större ledarroll i lagen har varit väldigt givande för mig. Det har inneburit att jag behövt tänka på saker lite annorlunda mot tidigare och att kunna se mina lagkamater utvecklas och att man kanske haft en liten del i detta har inneburit en härlig känsla.

- Ett av mina bästa hockeyminnen måste vara när vi vann Memorial Cup med Vancouver Giants 2007. Att gå genom slutspelet och först förlora efter dubbla övertidsperioder av den sjätte finalmatchen och sedan behöva spela en sjunde och direkt avgörande finalmatch på hemmaplan – det lärde mig en hel del om hur viktigt det kan vara med ett kort minne i hockey – speciellt i slutspelstider.

- Annars har det varit rätt hektiskt under försäsongen. Dels med all träning för att komma väl förberedd. Dessutom skall vi gifta oss den 10 juli, vilket innebär en hel del planering. Så det har inte funnits så mycket tid för annat.

 - Det känns spännande att få spela i SHL, vilket kommer bli en omställning för mig och jag ser fram emot att få veta mer i detalj hur laget skall spela och vad som förväntas av mig ute på isen. Och som alltid under försäsongen så ser man verkligen fram emot att få sätta sig på det där planet, flyga till Luleå och få träffa mina nya lagkamrater och komma igång på allvar.