Vägen till LHF: Einar Emanuelsson

– Jag minns inte riktigt hur gammal jag var när jag började spela hockey, men jag vet att jag var väldigt ung. Det var när brorsan (Petter Emanuelsson) började som jag också gjorde det, jag ville såklart haka på honom. Tiden i Kiruna var fantastiskt bra, det fanns gott om istid i hallen och även uterinkar att spela på så jag har spenderat en hel del timmar på isarna där genom åren. Jag spelade mest med de som var födda 1996 och alltså var ett år äldre än mig, men också en hel del med jämnåriga och de som var två år äldre. Så det har funnits chans till att spela mycket hockey och det har varit roligt och utvecklande att få spela både med dem i samma ålder och de som är några år äldre. Vi hade en härlig gemenskap, ibland var vi flera ålderskullar tillsammans på träningarna och det var alltid roligt. Många av kompisarna jag har i hemstaden nu är just från det gänget.

– När jag började nian flyttade jag till Skellefteå, mycket på grund av att brorsan var där, så jag bodde med honom. Jag spelade med U16 och J18-laget och det flöt på bra, men jag kände efter ett tag att jag längtade hem så jag avslutade säsongen i Kiruna.

Spelade TV-Pucken två gånger.

– Jag kom med i TV-Pucken som underåring och det var självklart jätteroligt. Innan själva turneringen hade vi några förmatcher i Kiruna så det var extra kul att lira på hemmaplan. Det gick bra för mig men vi åkte tyvärr ut mot Stockholm. Året efter så gjorde såväl laget som jag personligen en väldigt bra turnering, vi vann bronset och det var såklart hur kul som helst och något jag kommer att minnas resten av livet.

Debuterade i Landslaget.

– Efter TV-Pucken fick jag även chansen i landslagets U16-lag där jag spelade tre matcher, det var självklart otroligt roligt att få dra på sig landslagströjan och få spela med och mot de bästa spelarna i världen. Säsongen efter blev det en hel del matcher med U17-laget där det gick väldigt bra för mig. Det blev även fem matcher med U18-landslaget säsongen efter. Tiden jag haft i landslaget genom åren har varit jättebra, det har varit roliga resor och jag har lärt mig otroligt mycket.

Flyttade till Luleå.

– När jag skulle välja hockeygymnasium kändes Luleå Hockey som det bästa och tryggaste valet. Eftersom jag spelat TV-Pucken två gånger kände jag redan många spelare i Luleå, även Skuggan (Stefan Nilsson) som var tränare för Norrbotten och sen Luleå Hockeys J18-lag.

– Det var ju en rejäl omställning att bo själv och börja på gymnasium. Men det gick väldigt bra med allt, bättre än vad jag trodde. Sen har jag alltid haft jättebra hjälp hela min karriär, hemma i Kiruna har mamma och pappa alltid ställt upp med skjuts, mat och så vidare, vilket jag är väldigt tacksam över. Och här i Luleå har det alltid funnits någon som ställt upp om jag har behövt hjälp.

– Jag fick chansen med J20-laget redan första säsongen som junior och det har betytt mycket för mig. Det gav mig motivation att bli ännu bättre och verkligen visa att jag ville vara där och ta nästa steg i utvecklingen. Jag spelade även en hel del med J18-laget den säsongen och det var en bra utvecklingsmiljö att få spela med bägge lagen.

– Säsongen efter det hade jag en bra tid med J20-laget där jag också fick göra debut i SHL. Det gick inte så bra i den debuten, jag spelade nog bara i tio sekunder och var inne på ett baklängesmål. Men det var såklart kul att få chansen så tidigt och det gav mersmak. Jag fick ju även träna med dem en hel del och jag lärde mig väldigt mycket, både hockeymässigt och allt runt omkring.

– Förra säsongen blev riktigt jobbig för mig, jag hade en axel som krånglade och spelade bara nio matcher innan jag bestämde mig för att operera. Men jag fokuserade på vad jag kunde göra och fick bra hjälp av föreningen med rehabilitationen. Jag kämpade mig igenom det och tanken på att lägga av fanns aldrig.

– Inför den här säsongen hade jag inte så höga förhoppningar på mig själv, planen var bara att försöka komma ikapp och se så allt fungerade. I början var det lite mentalt svårt och obehagligt att gå in i närkamper, men när jag sen hade fått ett par smällar och kände att kroppen faktiskt höll var det bara att köra på. Allt efter det har sen gått långt över förväntningarna, det har gått jättebra med J20-laget och när jag fick chansen i SHL gick även det riktigt bra. Det fanns inte ens i min fantasi att det hade kunnat gå så pass bra i SHL som det gjorde med tanke på hur förra säsongen var, men det känns såklart jätteroligt. Det har varit en omställning att få mycket uppmärksamhet i media och liknande som jag inte riktigt är van vid, men jag försöker att bara fokusera på hockeyn och inte tänka så mycket på det runt omkring. Jag har inte direkt några kort- eller långsiktiga mål, jag tar bara dag för dag och gör så gott jag kan på varenda träning och match.