Vägen till Luleå Hockey - Sara Grahn
Publicerad: 2018-07-26
DAM
Att Sara började med ishockey kom inte som någon överraskning då hennes storebror och tre äldre kusiner höll på med sporten. Men att stå i mål var ingenting för Sara när hon testade på det för första gången.

– Min mamma ville att jag skulle börja med dans, men då min storebror som var min största idol och även mina kusiner spelade hockey ville ju jag också göra det. Så det var min moster som först tog med mig ut på isen och sen blev jag fast, jag lärde mig åka skridskor snabbt och hade det i mig. Jag började i björnligan när jag var sex år och jag minns att jag ganska tidigt testade att stå i mål. Men jag var fruktansvärt dålig på det, kastade klubban och skrek rakt ut att jag aldrig mer ska spela målvakt. Men då jag var kring 10 år så provade jag att ställa mig mellan stolparna igen och då tyckte jag plötsligt att det var jätteroligt och fastnade för det.

IFK Hallsberg är Saras moderklubb där hon spelade med pojkar ända upp till J20. Där har hon samlat på sig fina minnen och utvecklats mycket som hockeyspelare.

– Hallsberg är en ganska liten klubb men jag minns att vi var riktigt bra under några säsonger där vi vann nästan alla matcher. Jag hade en jättebra tid hemma i Hallsberg där jag både hade bra lagkamrater och ledare, jag var en i gänget och tävlade på samma villkor som grabbarna.

Förutom spel med killarna hemma i Hallsberg spelade Sara även division 1 hockey med Örebros damlag under några säsonger. Men då det laget sedan lades ner säsongen 2007/08 pendlade hon istället till Linköping där hon debuterade i Riksserien. Säsongen efter flyttade hon också dit och totalt blev det tre säsonger med Linköping.

– Jag var ganska hemmakär och kände att jag inte ville flytta allt för långt hemifrån och då var Linköping det bästa altenativet. Men det var nyttigt för mig att flytta, jag växte som människa och utvecklades bra som hockeyspelare. Jag hade en bra tid i Linköping men sista perioden där trivdes jag inte riktigt och jag kände att jag ville ha en förändring.

Flyttlasset gick då till Gävle för spel med Brynäs IF där Sara stannade i åtta säsonger och fick uppleva både medgång och motgång med laget.

– Brynäs visade intresse för mig ganska tidigt och det kändes rätt att flytta till Gävle. Vi hade mycket framgång mina fyra första år i föreningen, vi var bland de bästa lagen i serien och det kändes lite som att vi vann allt utom det där guldet. De fyra sista åren har varit tunga resultatmässigt. Men jag har trivts bra i laget och staden, jag har också utvecklats otroligt mycket både som människa och hockeyspelare under mina åtta år i Gävle. Jag har aldrig varit så vältränad som jag är nu och det är mycket tack vare att jag har fått träna med herrarna under somrarna de senaste säsongerna.

Nu väntar ny utmaning för målvakten då hon packar sina väskor och flyttar upp till Norrbotten för spel med Luleå Hockey/MSSK.

– Efter åtta år i samma förening kände jag att det var dags för en förändring för att jag ska kunna fortsätta utvecklas, att gå en annan väg till hallen och hitta mer glädje och motivation. Och då kändes Luleå Hockey, en förening som satsar mycket på damhockeyn, helt rätt. Det ska bli otroligt kul att få vara med på den resan. Självklart är målet att vinna SM-guld, det är något jag drömt om sen jag var liten. Och nu har jag gett mig själv större chans att nå den drömmen än vad jag kanske har haft de senaste säsongerna. Men det är en lång väg dit och det kommer att krävas hårt arbete under en lång tid för att vi ska kunna stå där med guldhjälm på huvudet när säsongen är över.

Sara har en minst sagt imponerande meritlista när det kommer till Damkronorna. Hon har nämligen deltagit i hela åtta VM och tre OS-turneringar.

– Jag har själv svårt att ta in att jag har varit med så pass länge med landslaget, jag lever i en bubbla där allt bara rullar på så jag tänker inte så mycket på det som varit. Vi har ju haft det ganska tungt resultatmässigt men höjdpunkten var såklart när vi tog VM-brons 2007, det är det största jag varit med om med Damkronorna. Sen när vi slog Finland i kvartsfinalen i Sotji var riktigt häftigt, det var inte många som trodde på oss då. Jag har fått vara med om många fantastiska resor där jag fått uppleva väldigt mycket, speciellt OS som ju är hur stort som helst där jag har fått äran att representera Sverige tre gånger.

LHF Kommunikation Andreas Joanson